Vi har adressändrat!

Nuförtiden hittar ni oss på adressen

www.worldbyhorse.com

– Fortsätt följ våra äventyr!

Bästa sadeln för långritt?

Alldeles för mycket av min tid har de senaste veckorna ägnats åt sadelgrubbleri. Det finns ju så många olika sadlar och min resekamrat Russ har dessvärre ingen sadel tillägnat just långturer. Så vad skall man välja; med bom, med halv bom, bomlöst eller kanske en bladsadel?

Spontant känner jag att jag gärna hade ridit barbacka bara för att jag tycker att det är så mysigt, eller som alternativ nummer två; använt min egna underbara Gibson (”halv bom”):

Ingen av dessa alternativ har dessvärre möjligheten att fästa packning på sig, och det är i vår situation absolut nödvändigt. Men eftersom jag är väldigt förtjust i bomlöst har jag kikat på alternativ i den riktningen, men med packningsmöjlighet. Var faktiskt och kikade på en begagnad Barefoot-sadel i eftermiddags, men insåg att den nog var en (eller två?) storlekar för stor. Jag har dock i mina utforskningar förstått att det kanske inte är bästa alternativet för långritt?

Bladsadel är ju annars ett bra alternativ och något som används flitigt inom just distansridning, exempelvis den snygga Podiumsadeln. Dessvärre så tycker jag inte att den är bekväm för fem öre… Attans.

Ja ni, kanske slutar det hela helt enkelt med att jag rider 60 mil i Russ hoppsadel? Eller går brevid 🙂

Säker transport av hästar

En av de mest motiverande sakerna med vår expedition är att det ger så många goda anledningar till att lära sig mer om hästar och allt runt omkring hästliv. När man står inför något stort med vetskapen om att behöva lita till sin egen förmåga och kompetens i stor utsträckning så blir det mesta man läser extra intressant. Ett tydligt exempel på detta är alla lagar, författningar och förordningar som jag läser på min Hästtransportörkurs. Det som förut mest varit torftig text blir plötsligt extra intressant när man ställer frågor kring hur detta berör oss.

För att ge lite smakprov på kursinnehållet bifogar jag en skärmdump som kanske väcker nyfikenhet hos någon med äventyrsambitioner eller som gillar att resa med sin häst. Jag kan verkligen rekommendera att fördjupa sig i transporter av häst för din och hästarnas skull.

Skärmdump Kompetensbevis Hästtransportör (SLU).

Action i vardagsrummet!

Igår dök våra äventyrskameror upp bland min post och dessa har jag idag försök förstå mig på här hemma i vardagsrummet. Några actionfilmer har jag dessvärre inte lyckas åstadkomma än, men med lite träning så lär förutsättningarna för framtida sådana i alla fall öka.

Vad är det då för en kamera? Jo, hjälmkameran vi har fått låna från actioncameras.se är en Drift HD170 Stealth. Kameran har en uppspelningsskärm, fjärrkontroll, inspelningsläge för svagt ljus och zoom. Med en Drift HD170 Stealth har man också möjligheten att skapa video i slowmotion.

Dessvärre saknades bruksanvisning i båda förpackningarna som jag fick hem, men en sådan lär väl gå att finna i elektroniskt format någonstans? Här får ni i alla fall en lite sneak peak på hur kameran ser ut:

Läs mer om kameran här.

Packhästar eller inte?

Ett mycket trevligt och praktiskt sätt att bära med sig last på långtur är att ha handhästar som packhästar/reservhästar. Förutom att det är mysigt att rida med handhästar är det en bra extraresurs om man vill variera arbetet för hästarna. Det är  även en mycket bra introduktion och träning för ovana hästar att gå med som packhästar på en långtur med rutinerade hästar.

Packsadel

I vår planering övervägde vi därför att rida med packhästar men eftersom vi skall göra en gränspassage ut ur och in i EU, vilket innebär en tullkostnad/häst plus en deposition motsvarande varje hästs värde + moms på hela beloppet, valde vi bort detta under denna expedition. Ett annat skäl som vi vägde in är kostnader för box/stallplatser längs vägen på några platser och en biltransport från Stockholm till Trondheim tur och retur (160 mil med hästsläp). Med två hästar löser vi detta med 1 bil och 1 släp men om vi har 3-4 hästar blir det lastbil eller 2 bilar och 2 släp.

För att öka vår handlingsfrihet och ge möjligheter till extra vilodagar/avlastning för hästarna har vi istället valt att ha med 2 MTB-cyklar. På detta sätt kan vi ha med oss 2 ”järnhästar” som omväxling så vi kan välja att rida med 1 av våra ridhästar som packhäst eller växla mellan ridning/vila på olika platser längs vägen.

Dessutom vill vi dra lärdomar av att kombinera olika färdsätt på en långfärd eftersom ett av våra syften är att utveckla ridturism där man har såväl ryttare som icke- ryttare som reser tillsammans.

Gränspassage med häst

Man tycker inte att en så enkel sak som att ta sig över gränsen och tillbaka med häst skall vara ett bekymmer. Det lär ju vara något som sker väldigt ofta mellan två grannländer? Hur kommer det sig då att vi får sådana luddiga svar från både Jordbruksverket och svenska tullen?

Ja, det är inte så att vi tog tag i det här ärendet i går utan för många veckor sedan. Vi trodde faktiskt att allt var fixat och klart. Veterinärbesiktning skulle ske i Åre där vi skulle få ett tio dagars hälsointyg som skulle vara tillräckligt för att säkert och lagligt ta hästarna fram och tillbaka över gränsen. Men nej, nu kommer det nya bud…

Norska tullens svar är förhoppningsvis på ingående; temporärt importtillstånd? Leta upp en tävling bara för sakens skull att delta i (då är det tydligen inga problem alls?!).

Illustration över vårt intresse att hoppa över gränspassagen. Både bildligt och bokstavligt.

Är det någon som sitter inne på svaret hur man semesterreser med häst mellan Norge och Sverige? Era kunskaper är varmt välkomna!

Torr, varm och mätt!

Är en gammal devis för en lyckad friluftstur. Detsamma borde nog gälla för hästar i tillämpliga delar. Säkert är det så att en häst inte störs lika mycket av en rännil i nacken som vi människor gör eller om man trampar ner i en bäck några gånger. Fast vad anbelangar maten så är häst och människa nog rätt lika. Ett missat mål mat eller två kan nog även få den starkaste solstrålen att fallna i sin glöd. Och det vill vi ju inte uppleva.

Därför passar det suveränt att jag nu får lära mig mer om foder och matsmältning när jag är på Strömsholm. I morgon skall vi prata om olika foderslag och räkna på foderstater. Sen är det bara att summera dagsbehovet och räkna ut lastvikt-/volym för tre veckor med två hästar. Kan nog bli en och annan IKEA-påse med grovfoder 🙂

Mobilfoto av kurslitteratur.

Rent och snyggt på svenskt vis

Varför skall man behöva vara ren när man är på äventyr? På sätt och vis hör det ju till att renligheten inte hamnar på samma nivå som när man lever sitt normala liv. Man bli skitigare och man är skitigare när man är i skogen i nästan tre veckor.

När man håller på med hästar är dock renlighet väldigt viktig för att motverka att det blir skavsår när vi lägger på dem utrustning. Själva rengöringsprocessen är också en viktig del i den dagliga visiteringen då man snabbt kan upptäcka mindre skador som bör behandlas.

Vi är därför väldigt glada över att vi under resan skall få möjlighet att testa pälsvårdsprodukter från K9 Competition. Framför allt för att det är svenska produkter men inte minst för att vi hört många goda ord om företaget.  De aktiva substansterna i produkterna är 100%  Aloe Vera, B5 Vitamin och Silke Protein samt naturliga råvaror.

Läs mer om produkterna under fliken Sponsorer → K9 Competition

Utvärdering av produkterna kommer när vi hunnit testa dem; spännande!

 

Tankar i en hästhage

På min hästskötarutbildning som jag går på Strömsholm har vi fått en uppgift som innebär att vi skall spendera minst 2 timmar i en hästhage för att studera hästars beteenden.

En helt vanlig dag i sommarhagen.

Som observationsunderlag har jag tagit fram ett antal beteenden kopplat till hästars naturliga behov. Exempel på detta är födosök, relationsskapande, undersökande beteenden och försvarsbeteenden. Till att börja med kommer jag göra en kvantitativ studie för att identifiera hur ofta och hur många gånger en viss häst utför ett viss beteende. Sen kommer den spännande stunden när man skall börja fundera på varför med utgångspunkt från protokollet.

Eftersom jag har ambitionen att förstå hästar bättre känns denna uppgift verkligen relevant. Speciellt med tanke på att det är vi människor som skapar våra hästars vardagsmiljö. Även om vi har ambitionen att varje häst skall få förutsättningar att leva ett så naturligt liv som möjligt är det nog rätt ofta som hästar tvingas anpassa sig till vår naturliga miljö. Med detta i åtanke blir jag verkligen sugen på att studera människor och hästar när de interagerar tillsammans för att försöka förstå vems behov som styr mest.

The Long Riders Guide

När jag först började fundera på att skapa ett hästäventyr började jag från noll. Jag hade ingen aning om vad som gjorts tidigare, varken här i Skandinavien, i Europa eller i resten av världen. Det tog dock inte lång tid innan jag snubblade över sidan The Long Riders Guide:

Hästen på bilden är Count Pompeii, hingsten som sidans grundare Basha O´Reilly red från Ryssland till England år 1995.

The Long Riders Guide är kort och gott en sida med samlad information om det mesta inom hästäventyr. Förutom att fungera som en faktabok, en historiebok och som en bokaffär är The Long Riders Guide även en medlemsklubb. Världens första och största klubb för hästäventyrare, och dessutom bara för inbjudna medlemmar.

Vad skall man då uppnå för att få en inbjudan till medlemskap? Ja, de har en lång lista av kriterier men de två mest grundläggande är att du skall ha ridit en sträcka på 160 mil på en och samma resa, och att resan skall göras med hästens välmående i centrum. Du får heller inte ha betalat någon för att anordna resan åt dig, då räknas du som en turist, och om du får betalt av någon för att göra resan räknas du som näringsidkare.

Jag kan inte förneka att det hade varit lite intressant att få kvalificera in sig som medlem. Jag skulle dock inte vara det som förste svensk, för det finns faktiskt flera svenska hästäventyrare i The Long Riders Guides medlemsregister! Men mer om det en annan gång.

Besök sidan på www.thelongridersguild.com