Att mota Olle i grinden och ha Murphy som reskompis.

En expedition innehåller många utmaningar och delar som kräver både eftertanke och förberedelser. Just nu är Marie och jag inne i intensiv fas där vi skriver och resonerar kring vår Expeditionsplan. Förutom gängse projektledningsverktyg har vi i all enkelhet utgått från A-Ö för att identifiera tänkbara områden som kräver förberedelser och utbildning.

Eftersom vi bägge ser vår långfärd som en utforskande resa har vi inga ambitioner att vara ”helt klara” innan avfärd. Istället strävar vi efter att vara tillräckligt klara för att kunna lämna en trygg och organiserad vardag/stallmiljö för att börja leva som ryttarnomader för en tid. Det kommer bli en omställning på många plan för både oss och hästarna där vår utgångspunkt är att vi övergår från ett stationärt liv till ett strövande tillstånd som förhoppningsvis är likt hästars naturliga livsstil.

Idag har jag förkovrat mig i lämpliga foderstater och foderslag med stor hjälp av siten www.hastsverige.se. Vilken lyx att få lära sig mer med en så konkret motivation som vår långfärd i tankarna.

Men trots förberedelser och goda intentioner så får man räkna med att någon gång, någonstans, när man minst anar så dyker han upp – MURPHY. Kanske som en punktering på E 4:an eller som  ett ryggskott när man skall sitta upp eller som ett balltramp som till och med kan stoppa en världsmästare under OS.

Så vad gör man åt det? Hur förbereder man sig för att mota Olle i grind?

En stor hjälp för vår del är alla kloka och engagerade människor runt omkring som vi berättar för och resonerar med kring resan i stort och detaljer om det mesta. Det är verkligen en ynnest att ha haft så många prestigelösa samtal med människor vi möter. Jag hoppas och önskar att det är fler än vi som får uppleva sitt hästliv på detta sätt.

En stallmiljö som präglas av nyfikenhet, kunskapande och en ärlig vilja att utvecklas tillsammans skapar mycket goda förutsättningar för god hästhållning och framgångsrik träning.

John

3o meter kartor och lika många meter kartplast

Idag var jag på shoppingrunda till Kartbutiken vilket alltid är en härlig känsla. Att komma in och se all reselitteratur, kartbordet med bladindelningen, smarta prylar, guideböcker m.m väcker alltid res- och upptäckarlusten. Det är verkligen en fröjd att flyta runt och drömma längs hyllorna. Men eftersom jag skulle hålla en kajak-kurs kl 12 och dom öppnade kl 10 så fanns det inte någon tid för dagdrömmar. Här gällde det att vara effektiv och fokuserad.

The Holy Grail

-”Hej, vi skall rida från Sundsvall till Trondheim och behöver terrängkartor över hela sträckan.”

-”Eeee, ok! De blir måånga kartor.”

– ”Kul”!

Sen hjälptes vi åt att tolka den svenska och norska bladindelningen för att lyckas pricka in hela sträckan.  Alla kartor utom 2 fanns på lager. Jippi!

När allt var klart mätte vi 1 komplett uppsättning för att veta hur mycket kartplast som behövdes, 15 meter.

Många kartor blir det.

Undra hur många kilometer ridväg det blir i verkligheten och hur lång tid kommer det ta att plasta in 30 meter karta på fram- och baksidan? För att inte tala om var kan jag hitta en vägg eller golvyta som rymmer hela vår färdväg på ett överskådligt sätt. Misstänker att jag behöver nyttja höloftet för att få plats. Tur att vi inte fått höstens höleverans ännu.